Svensk myskanka

En kull med Svensk Myskanka födda hos oss 2013. Kullarna blir ofta stora och de flesta ungar överlever.

Ankor

Rasramar

När lantraser av fjäderfä beskrivs, görs det inom breda rasramar. Det är av yttersta vikt att en lantras tillåts att variera! Det innebär i klartext att man inte får lov att sätta upp ensidiga avelsmål när man väljer ut livdjuren. Exempel på sådana ensidiga avelsmål är maximal äggproduktion eller ett standardiserat utseende. På denna hemsida återges rasramarna kortfattat. I boken Genbanker och rasramar finns fullständiga rasramar.

 

En rasram skall inte förväxlas med en rasstandard som utgörs av en exteriör (utseendemässig) idealbild. Med rasram avses en dokumentation av den variation som lantrasen hittills har uppvisat, utan tecken på sentida inkorsning.

Tama ankor började hållas i vårt land först under medeltiden. Till en början var det halvvilda gräsänder Anas platyrhynchos, som så småningom blev lantrasankor. Undantaget utgörs av myskankan. Dess vilda ursprungsart är myskanden Carina moschata. Den kom från Sydamerika till Europa med återvändande erövrare på 1500-talet. Till Norden kom den först något århundrade senare.

 

Samtliga kända svenska ank- och gåsraser selekterades och fick sin respektive utställningsstandard tidigt på 1900-talet, blekingeankan undantagen.

Bakgrund och bevarande

SLK bildades 1986 och arbetar bl.a. med att bevara och föröka dessa inom levande genbanker. SLK strävar inte efter standardisering och genetisk likriktning av raser utan vill bevara lantrasernas variation och mångfald. Samma princip gäller för höns, ankor och gäss. Bevarandearbetet sker i nära samarbete med ansvarsmyndigheten Jordbruksverket, som rapporterar vidare till FAO.

 

Ett gäng hbonor från vår egen uppfödning.

Svensk Myskanka

Svensk myskanka

 

Myskankor fanns i Europa omkring 1550. De infördes från Sydamerika där de hölls tama av indianerna. Den första absolut säkra uppgiften om myskankor i vårt land finner vi i Linnés skånska resa 1749. Tidigare har man förutsatt att myskankor visserligen gett avkomma med vanliga ankor men att dessa bastarder skulle vara sterila. Sentida försök har visat att de kan vara fertila i tillbakakorsning, både med myskankor och vanliga ankor. På 1970-80 talet importerades stora myskankor från Frankrike och Ungern, för köttproduktion.

 

Det finns i dag myskankor i Sverige som uppvisar en mängd olika färger och teckningar. Svensk myskanka är inte ett samlingsnamn för alla myskankor i landet. Det är namnet på de äldre stammar som tillvaratogs på 1980-talet och som nu bevaras i genbank. Dessa myskankor är och har alltid varit svarta och/eller vita. Blått kan i några stammar uppträda i stället för svart. De kan variera från nästan enfärgade till helt vita eller nästan vita, ofta brokiga. Skulle andra färger som chokladbrunt, sepia och gult dyka upp måste det ses som ett tecken på sentida inkorsning.

Kännetecken

Den äldre svenska stammen betraktas som lantras. Djur av denna stam är relativt härdiga mot kyla men liksom höns och kalkoner förfryser de lätt sina nakna hudpartier. Förekommande fjäderfärger är som beskrivits i föregående stycke svart eller blått och vitt. Könsskillnaden är stor. I jämförelse med honan, så har hanen en mer utbredd och vårtigare ansiktsmask och väger betydligt mer. Vikt hona 2,5-3 kg, hane 4-4,5 kg.

 

En av våra hanar. Man kan förstå varför de kallas "drakar"...

Våra ankor

 

 

Samtliga bilder är på våra egna ankor i olika situationer och åldrar.

 

Vi har flera kullar födda 2014 och framåt i olika åldrar. 2016 var ett bra år och det blev många stora kullar.

Alla är naturruvade och färgerna varierar mellan vita, svart/ vita och grå/vita.

En "bad- anka", även denna född och uppvuxen hos oss.

Rasramar

Rasramar

 

När lantraser av fjäderfä beskrivs, görs det inom breda rasramar. Det är av yttersta vikt att en lantras tillåts att variera! Det innebär i klartext att man inte får lov att sätta upp ensidiga avelsmål när man väljer ut livdjuren. Exempel på sådana ensidiga avelsmål är maximal äggproduktion eller ett standardiserat utseende. På denna hemsida återges rasramarna kortfattat. I boken Genbanker och rasramar finns fullständiga rasramar.

 

En rasram skall inte förväxlas med en rasstandard som utgörs av en exteriör (utseendemässig) idealbild. Med rasram avses en dokumentation av den variation som lantrasen hittills har uppvisat, utan tecken på sentida inkorsning.

 

Copyright © All Rights Reserved