Väneko

VAD ÄR EN LANTRAS?

Lantras enligt National Encyklopedin:

lantras, lokal population av ett husdjursslag där befruktning huvudsakligen sker genom naturlig betäckning, även om individurvalet styrs av människan. Rasen ska ha funnits tillräckligt länge i området för att djuren ska ha hunnit anpassas till miljön. I denna miljö ingår påverkan av många faktorer, bl.a. klimat, jordmån och växtlighet, landskapsstruktur, sjukdomsfrekvens, skötsel- och fodervanor samt djurhållarnas produktionsinriktning. Även om en enskild individ som befruktats via insemination inte är genetiskt annorlunda än den som uppkommer vid naturlig parning medför ofta systematisk insemination en så snedvriden könsfördelning att populationen upphör att vara lantras.

 

Emil och Älvan 2013.

Vänekon

Vänekon har fått sitt namn efter socknen Väne-Ryr i Västergötland. Väne-Ryr ligger i en skärningspunkt där de tre landskapen Västergötland, Dalsland och Bohuslän möts. Där hade en grupp djur hos Tore Torsson i stort sett hållits fri från inkorsning med de förekommande mjölkboskapsraserna. Han , liksom hans farbror och före honom hans farfar, hade använt nästan uteslutande egna tjurar och hållit fast vid den gammalsvenska kon, som han kallade den, i mer än 100 år.

Den utgör en rest av den behornade sydsvenska allmogekon och hittades i början av 1990 talet. Det fanns flera numera utdöda varianter av den sydsvenska behornade allmogekon, bland andra Smålandskon och Gotlandskon. Vänekorna kan sägas vara en rest av den västsvenska varianten och i sockenböcker från dessa trakter hittar man bilder på kor som i mångt och mycket liknar vänekon. I dessa sockenböcker kan man också läsa att många kor av just den här typen "exporterades" till närbelägna Norge, dels med båt via bl.a. Fjällbacka i Bohuslän eller också med tåg över Kornsjö i Dalsland.

Korna hos Tore Torsson hade sedan 1940-talet inte mjölkats utan hållits som betesdjur och dikor utan någon som helst förädlingsavel och ofta med fribetäckning av flera tjurar. Ordet väne lär för övrigt stamma från fornnordiskan och betyder träffande nog just bete. I ursprungsbesättningen fanns stor variation i teckning och färg. Många djur hade vit rygg, dvs. var svart eller rödbrunt sidiga, men också brokiga och i stort sett enfärgade förekom också. Formen på hornen kan dels vara långa lyrformade dels kortare enkelt bågböjda. Levandevikten för kor är drygt 500 kg, men vuxna tjurar kan bli avsevärt mycket tyngre. Djuren har kvar sina gamla egenskaper, är spänstiga, lättrörliga och goda fodersökare. De lämpar sig väl som hushållskor, men är framför allt utmärkta som dikor i bevaransvärda ängsmarker, naturreservat m.m.

En gammal ko av äldre ursprung som hittades i Värmland har betäckts med vänetjurar. Den ska så långt möjligt hållas som en egen kolinje med benämningen Runa linjen, men har inlemmats under vänekon. Vid en inventering 1992 fanns i ursprungsbesättningen 31 hondjur och 6 handjur som kunde inrymmas under beteckningen väneko.

Antal registrerade djur den 1 januari 2011: 210 hondjur och 33 handjur samt 24 spermasamlade tjurar i inalles 44 besättningar företrädesvis i Götaland samt någon besättning i Svealand.

 

TEÅKERS EDITH som kalv, 2013

Våra kor

 

De kor vi köpte hade av slumpen alla namn på bokstaven E. Vi tänkte fortsätta på det temat dvs bokstaven E och vår förstafödda blev en kviga och döptes efter gammelmormor Edith. Kanske borde hon hetat Stjärna istället?

 

Vi har en ko, två kvigor (kor som inte fått kalv ännu) och en stut (kastrerad tjur, för ung att kallas oxe).

 

Det är viktigt att det finns flera små besättningar. Det är mycket bättre än få stora för då kan man låta fler handjur vara i avel och minskar risken för att en hel besättning drabbas av samma defekt, smitta eller sjukdom.

 

Funderar Du på att skaffa kor? Har Du ingen kunskap eller anser Dej kunna hålla för få djur? HÖR AV DEJ! ALLA BEHÖVS! Föreningen Allmogekon lägger stor vikt vid att stötta och hjälpa sina medlemmar och djurägare!

 

Detta gäller självklart alla Allmogeraser och inte bara Vänekon.

 

 

Oxen ovan: Borka på Baldersnäs Lantrasgård

 

OX-KÖRNING

OXAR

Som den enda lantrasbevarande föreningen i landet har föreningen och några av dess medlemmar intresserat sig för att tämja och träna körning med oxar, t.ex. har flera f.d. vänetjurar fått ikläda rollen att axla ett oxok. Drivande i detta sammanhang har Jan Lekander varit och han fungerar också som föreningens kontaktman för uppfödning och körning med oxar. Är någon intresserad av detta med att köra in stutar till oxar, så förmedlar föreningen gärna kontakt med Jan Lekander.

För att ytterligare stimulera medlemmar att hålla och köra med oxar utgår från föreningen ett bidrag på 1000 kr per år för inkörd oxe av någon av de raser som föreningen bevarar.

 

 

Copyright © All Rights Reserved