Getterna

"Getter lär dej svära" så säger en del som har getter. Min man brukar säga: "getter lär dej bygga bra stängsel". Båda har rätt...

 

Bild nedan: Geten har hoppat in i kaninhägnet och gått in i kaninburen för att se om de hade fått godare mat. Den bor alltså inte så trångt!

 

Ovan: Agne, Svensk lantrasget - ingen allmogeras!

 

Allmogegetter

Geten är ett av de allra äldsta husdjuren, och var förr mycket vanlig i Sverige, framför allt i skogs- och risbygd. Geten kallades ofta "fattigmans ko", eftersom även fattiga familjer hade råd att hålla en get för mjölkens skull. Getterna gav även ragg, horn och kött till husbehov. De höll landskapet öppet genom att beta sly och buskar, och kunde också användas som dragdjur till små kärror.

Allmogegetterna är oförädlade lokala lantraser. Sådana raser betecknas ibland allmogeraser. De är under århundraden anpassade till lokala förhållanden och ett självhushållande jordbruk. De har aldrig utsatts för förädling i form av medveten inkorsning med importerade djur eller selektion efter speciella avelsmål.

I början av 1800-talet lär det ha funnits mer än 170 000 getter i landet, men nu finns endast något tusental djur kvar. Av dessa är de allra flesta förädlade mjölkgetter och bara något hundratal är oförädlade allmogegetter.

 

Raserna

Vi talar i dag om tre olika lokala raser från skilda miljöer: Göingegeten är anpassad till fattig sydsvensk skogsbygd, jämtgeten till fäbodbruk och lappgeten till renbetesmark i norr. Det finns små utseendemässiga särdrag men olika färger kan förekomma såväl bland allmogegetterna som bland övriga lantrasgetter.

Föreningen Allmogegeten upprätthåller genbanker för lappgetter, göingegetter och jämtgetter.

 

Vad skiljer allmogegetter från vanliga lantrasgetter?

De högmjölkande och delvis hybridiserade getter som ofta hålls på större getgårdar benämns ofta "lantrasget" eller "mjölkget". Dessa getter är vanligen av rasen Svensk Lantrasget, som är en ras framavlad för att ge mycket mjölk. De har för det mesta stora men tunna kroppar och väldigt stora juver. Det är alltså inte denna typ av getter vi i Föreningen Allmogegeten arbetar med.

© Föreningen Allmogegeten, om ej annat anges.

Senast uppdaterad 2014-06-14

 

 

 

 

 

Ovan: Agne och Esmeralda drar snow-racer i rasande fart!

 

 

Att tänka på:

Getter är bra på att ta sig ur inhägnader. Vi gav upp den dag vi såg vår ena get hoppa stillastående i motlut över ett staket på 120 cm... Sedan den dagen går de fritt.

 

De äter ALLT! Tex isolering, papp, kläder, panel, plast, blommorna i rabatten mm. Det är naturligtvis inte bra för dem så man får noga passa dem och plocka undan allt löst en get kan tänkas stoppa i sig.

De hoppar högt, de kan klättra, krypa och balansera.

Bockarna är sällan helt pålitliga, kastrera gärna om avsikten är att ha den som husdjur och inte avel.

De blir gamla, 15 år i snitt.

 

Men de är jättecharmiga också! Och fungerar bra som "gårdsvarar" om man har möjlighet att ha dem lösa. Vi har t ex klarat oss från rävangrepp på våra hönor sedan getterna började gå lösa.

 

Tänk på att getter MÅSTE märkas! Även om du bara har dem som sällskap! Detta för att kunna spåra eventuell smittspridning bland klövdjur. Vi valde en så diskret och liten märkning som möjligt. Man ska också anmäla om man flyttar sina klövdjur mer än 5 km. Läs mer på Jorbruksverkets hemsida.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ovan: geten Agne gör vad som helst för godis.

 

Läraktiga

En get kan man ha mycket roligt med också. Det du kan göra med en hund kan du i princip göra med en get också.

De är otroligt sociala och vill vara med där det händer något spännande.

De gör vad som helst för godis.

De kan med fördel läras gå i koppel och följer gärna med på promenad. Ta dock INTE med dem på pic nic - om du vill ha något ätbart för dej själv...

 

Copyright © All Rights Reserved